Klara och solen av Kazuo Ishiguro
Klara är en artificiell vän, en robot eller AI på engelska. Hon köps av en familj där modern jobbar och behöver en vän till sin sjuka dotter, Josie. De bor på landet och är granne med Rick som har vuxit upp med Josie och de har planer att alltid vara tillsammans. Klara försöker rädda Josie genom att ta hjälp av solen, som hon tror är svaret på allt. Modern däremot har en annan plan för Klara.
När jag läste så väntade jag på att förstå vad Kazuo hade för undermening med skildringen. Språket är enkelt och boken är lättläst. Lite för lättläst, skrivet av en Nobelpristagare, tänkte jag och satt länge när boken var slut och försökte hitta bland mina tankar. Samtidigt fick min man ett mail från handelskammaren som skulle ha en föreläsning om just AI, och då slog det mig. Kan en AV ta över människans roll? Även känslomässigt. Robotar används redan i så mycket, kan vi ta steget ut att byta ut våra vänner till AV? Eller är det så att vi har redan gjort det? Vi är ju väldigt beroende av våra tekniska prylar. Se på restauranger där ungdomar och äldre sitter och pillar på sina telefoner istället för att konversera med varandra. Så är det, denna bok är inte bara en berättelse om Klara och solen utan en diskussion om våran framtid i en mer och mer android värld. Vad som gör den extra intressant är att berättarjaget är Klara. Läs den!
Förlag Wahlström & Widstrand 2021, 312 sidor, Original Clara and the sun
Betyg, när jag läste skulle jag nog ge den 3-4 av 5, men efteråt så kommer den upp till närmare en 5a.
Kazuo Ishiguro född 1954 i Japan men är brittisk medborgare och bor i England sen han var fem år. Detta är hans 8e novell.
En Bokresa 