Intervjuer | En Bokresa

Intervju med Monika Blomberg

april 24, 2021

Monikas bok Papiljotter & Plommonstop är en härlig feel-good om ett gäng pensionärer som öppnar en dejtingservice för likasinnade. Se recension här.

Berätta lite vem du är!

Jag har precis fyllt 49 år och bor i en grön villa i Skogås tillsammans med min man och våra två söner. Till familjen hör också tre hundar. Maken driver en VVS-firma och det har blivit ett litet familjeföretag där jag arbetar deltid som administratör och där även äldsta sonen började jobba som rörmokare direkt efter gymnasiet. Jag skolade om mig till administratör för tre år sedan, efter ett helt yrkesliv inom barnomsorgen. Det är en väldig skillnad att gå från att jobba i en grupp med 20 livliga barn till att jobba ensam hemifrån med endast tre hundar som sällskap. Jag älskar djur och natur och tillbringar mycket tid i trädgården. För några år sedan började vi odla lite grönsaker och det har nu blivit ett stort intresse. Finns det något härligare än att plocka och äta sina egna grönsaker? Jag slukar TV-serier, lyssnar mycket på ljudböcker, går på teater, musikaler och ståupp-shower.

Vad fick dig till att börja skriva?

Skrivintresset har alltid funnits och som barn skrev jag alltid ”Författare” på raden: Vad skall du bli när du blir stor? när jag fyllde i kompisarnas ”Mina vänner-böcker” (som var populära på 80-talet). Som vuxen fick jag bokidéer på löpande band, men tiden och självförtroendet fanns inte riktigt för att ta tag i drömmen. När barnen blev självgående och jag kunde gå ner i arbetstid föll allt på plats och när jag fick idén om Majken och Sonja så bestämde jag mig bara och gjorde upp en plan. Jag jobbade i firman mellan 08.00-12.00, tog en timmes lunch och 13.00 började mitt skrivpass. Jag bestämde att jag måste skriva minst 1000 ord per pass. På helgerna tog jag ledigt. Jag gjorde en synopsis på min bokidé och lite längre in i skrivandet skrev jag även ett par rader om vad varje kapitel skulle handla om.

Vad inspirerade dig att skriva Papiljotter & Plommonstop?

Det var under en hundpromenad i skogen som bokidén plötsligt kom till mig. Två äldre systrar och en vinstlott. Det måste ju gå att skriva en bok om, tänkte jag och där och då bestämde jag mig. Det måste bli en bok! Jag har en mapp i telefonen där alla mina idéer hamnar. Oftast kommer dom till mig just under hundpromenaderna. Det kan vara ett hus, en person, ett objekt som får tanken att väckas till liv. Fantasi har jag alltid haft gott om och som barn skapade jag ofta fantasivärldar i huvudet.

Namnet är ju för härligt, hur kom du på det?

Titeln hade jag inte när jag började skriva, jag hade ett helt annat namn från början. En natt vaknade jag och hade papiljotter & platåskor i huvudet. Jag skrev ner det för att inte glömma och dagen efter döpte jag om boken till Papiljotter och platåskor. Men jag var ändå inte riktigt nöjd med titeln. Platåskor kändes inte rätt för mina pensionärer så jag började fundera på vad som var typiskt för 30-40-talet. Jag såg min morfar och hans hatt framför mig och kom på att det fanns en hattsort som hette plommonstop. Papiljotter & Plommonstop passade ihop med mina karaktärer och blev således titeln på boken.

Läser du mycket själv och har du en favoritförfattare?

Jag har alltid läst böcker och lyssnat på ljudsagor. Jag skulle precis fylla fem när jag började ljuda namnen på brevlådorna i trappen där jag bodde. Vi bodde högst upp utan hiss så det var väl ett sätt att fördriva tiden medan man knatade upp för alla trappor. Min mamma läste och sjöng mycket för mig som barn och det är tack vare henne som jag hittade läsintresset. Jag älskar deckare och gärna svenskt. Arne Dahl och Mons Kallentoft, Denise Rudberg och Viveca Sten är några av favoriterna. På senare tid har jag upptäckt hur många bra deckarförfattare det finns i vårt grannland Danmark. Jens Henrik Nielsen, Jussi Adler-Olsen och Katrine Engbergs böcker läser jag gärna. Som barn läste jag mest äventyrs och hästböcker, men min favoritbok var Tanten av Maria Gripe. Det händer att jag än i dag läser den. Den är så rolig! Idag blir det mest ljudböcker.

Har du några tips när man får skrivkramp?

Med Papiljotter & Plommonstop flöt skrivandet på väldigt lätt och jag tror att det hade med att göra att jag både var väldigt strukturerad och disciplinerad varje dag. Varje skrivdag såg likadan ut och jag satt på samma plats och tid utan att något distraherade. Det jag ofta gjorde var att avsluta passet mitt i en mening i stället för att sätta punkt, då var det bara att sätta sig dagen efter och fortsätta att skriva där jag hade slutat. Jag har alltid ett kladdblock bredvid mig där jag kladdar ner tankar som ploppar upp medans jag skriver och som kan föra handlingen framåt längre fram.

Har du någon ny bok på gång? En uppföljare kanske?

Planen är att det skall bli minst tre böcker om Majken och Sonja och jag har börjat på den andra boken som går under namnet Päron & Praliner. Jag har även börjat skriva på en deckare som handlar om hämnd. Sedan jag insjuknade i Covid-19 för ganska exakt ett år sedan och blev svårt sjuk under en längre period, har jag svårt att sitta längre stunder vid datorn. Hjärnan fungerar inte längre som förut och jag har stora problem med att hitta ord och att stava. Det är som att hjärnan inte längre samarbetar med mina tankar och jag blir extremt hjärntrött, vilket leder till huvudvärk. Planen jag följde när jag skrev Papiljotter & Plommonstop funkar inte längre, jag måste försöka klura ut ett nytt system för att kunna skriva nästa bok.

Jag önskar Monika god bättring och lycka till med fortsatt skrivning. Jag ser framemot fortsättningen om Majken och Sonja. Tack snälla Monika för att du ville ställa upp på en intervju.

Intervju med Ulrika Ingemarsdotter

januari 11, 2021

Ulrika debuterade med sin bok Kupade händer, 2020. En fartfylld feelgood som handlar om Fredric som tar sin ryggsäck och reser till Paris, träffar kärleken. Familjen växer och de flyttar till Indien. En härlig bok, som gav mig många goa skratt men även, förstås, en och annan tår.

Berätta lite vem du är!

Jag är 43 år gammal (ofattbart!) och bor i Halmstad. Jag har fyra barn, varav två är vuxna och två som är tonåring och nästan tonåring.

Jag arbetar som kommunvägledare, ett jobb som jag älskar, det ger utmaningar varje dag. Jag har tidigare arbetat som kommunikatör, enhetschef i äldreomsorgen, och som pizzabagare, bland annat. Det sistnämnda var mitt allra första jobb, det är nästan hundra år sedan nu, men det var väldigt roligt Jag var dock inte så skicklig på att få upp pizzan på brödspaden, så den karriären blev inte så lång.

Mina intressen är litteratur, historia, psykologi, musik, konst, kultur och att dricka te. Jag har en stor umgängeskrets och tycker om att träffa mina vänner, men jag har också ett stort behov av att vara själv. Med min familj då, förstås.
Jag tycker om att resa, men sol och bad-orter är inte min grej, där blir jag snabbt uttråkad. När jag reser vill jag upptäcka landet och kulturen.

Vad fick dig att börja skriva?

Jag har alltid små historier i huvudet, och karaktärer som jag formar och jag funderar ut olika händelser. Detta pratade jag och min vän Kerstin som själv är aspirerande författare om en dag, för lite mer än ett år sedan, och hon sa ”varför skriver du inte ner det?”. Jag hade inte tänkt att det var någon vits med att göra det, vem vill läsa dessa osammanhängande scener och historier?

Men det ville hon, så jag skrev ner några sidor då och då, lösryckta men med tydliga karaktärer, och hon läste. Hon var i sin manusprocess och jag fick läsa det hon skrev. Så bara fortsatte det, vi jobbar på samma ställe så varenda dag pratade vi om våra karaktärer, och hade oerhört roligt, det blev många gapskratt när vi skrev och skruvade på våra fiktiva vänners personligheter. (Allt blev inte nedskrivet, det hade varit att gå för långt.)
Jag skrev i gratisversionen av Word i min mobil, jag hade ju inget syfte med texten mer än att visa henne, men så sa hon en dag att hon skulle köpa en dator på Blocket, och då bestämde jag mig raskt att också göra det. Det är jobbigt att skriva på mobilen i längden… En dator som funkar och med Word var mitt enda krav, och så blev det.
Jag skriver oerhört snabbt, det bara forsar, så på fyra månader hade jag drygt 1000 sidor. Huller om buller, utan kronologisk ordning till en början, men jag fick efter en del arbete ihop en hel historia.
Den skickade jag rakt upp och ner till ett förlag som ville ge ut den, jag blev helt chockad, det hade jag verkligen inte förväntat mig. Så då skickade jag den till ett förlag till, som också ville ge ut den, och det förlaget valde jag.
Sedan följde fyra månaders jobb med att krympa ett mastodontmanus med två tredjedelar. Jag fick i princip skriva om hela storyn, stryka ett antal personer och en katt, de fick helt enkelt upphöra att existera.

Vad inspirerade dig att skriva Kupade händer?

Det är mycket som inspirerar mig. Det utgår alltid från personen jag skapar, hur den är, varför den är som den är, och så fantiserar jag ihop vad som händer kring denna person. Jag plockar förstås in delar av mig själv lite här och där, men också mycket helt påhittat.

Vänners berättelser om sig själva kan få mig att spinna vidare i fantasin.
Jag är en sådan som kan gå en mörk kvällspromenad och (i smyg) snegla in i folks fönster, och fundera ihop en historia om vad för liv de lever.
Jag har studerat psykologi i många år, och jag antar att det är det som har fött intresset av människan helt enkelt, hur en person blir som den blir, och varför.

Läser du mycket och har du några favoritförfattare?

Ja och ja, de är många. Den första författare jag verkligen fastnade för, då var jag tonåring, var Marianne Fredriksson. Hennes böcker har jag läst om jag vet inte hur många gånger.
Henning Mankell var också en författare jag tidigt fastnade för, Åke Edwardsson en annan. Hjort – Rosenfeldts böcker, Zinat Pirzadeh, Christian Jacq, Isaac Bashevis Singer, Karin Boyes dikter, jag kan fortsätta i en evighet, Jag läser nog mest utifrån bok, jag måste inte tycka om allt av samma författare.

Har du någon ny bok på gång?

Eftersom jag av någon anledning skriver mycket och snabbt, har jag redan en och en halv bok färdiga på mitt lilla USB. Utöver det finns det ytterligare början på ännu ett manus. Jag skriver lite här, och lite där. Om det i framtiden blir en bok, eller flera, det vet jag inte riktigt ännu, men ett manus är i alla fall helt klart, där finns inte en bokstav till att peta in.

Tack Ulrika! Jag kan verkligen rekommendera alla att läsa ”Kupade händer” och jag ser fram emot din nya alster.

Intervjuad av Tistelblomma

november 13, 2020

Jag har blivit intervjuad av Jenny på Tistelblomma.com. KLICKA HÄR

**En kort presentation av dig själv och ditt bokläsande:**
Jag är född i Göteborg. Har bott utomlands i över 25 år, bor nu i Melbourne, Australien. Är 60 år, gift och har en vuxen son. Jag läser nästan allt och mycket. Gärna böcker med verklighetsanknytning, memoarer, historiska romaner, klassiker men också nya spännande författare.

Nätmagasinet Tistelblomma innehåller intressanta artiklar av både kända och okända skribenter i form av korta noveller, poesi och reflektioner både på svenska och engelska. Väl värt ett besök. Nedan ett publicerat bidrag från mig.

Tidsresan av Gunilla Berglie

Tidsresan sker genom mina böcker, jag befinner mig inte längre i nuet, jag tar tåget tillbaka, åker förbi krigen som härskade världen under förra seklet, ville helst inte stanna i nationalromantiska bygder utan slöt ögonen och åkte vidare till upplysningens 1700-tal. Där stannade jag till ett längre tag, så länge jag kände att jag orkade, för det var ganska så tungrott, lättad av vackra kärlekshistorier som inlindas av vackra musikstycken men tyngdes ner av grymma män som lade sin hand över kvinnorna de ägde.

Jag reste med Candide i världen och kände att jag skulle nog stannat kvar i gammellandet. Ville uppleva och se mitt eget land, tog en tur upp till den norra landsdelen där myggen bodde och religionen härskade, människor som levde i sin ensamhet med endast flaskan som sällskap, där fanns mycket elände men också en värme som smälte snön när livet hittade sig tillbaka.

Tog tåget tillbaka till nuet, men kunde inte låta bli att stanna till i det krigshärjade Europa, så många berättelser, sån tragedi men även här ett hopp om livets goda sidor. Människor kan vara grymma men också ha ett hjärta om det får en chans att visa det. Jag lär mig mycket på mina resor, när jag är färdig ställer jag in dem i min bokhylla tills nästa resa.

Intervju med Tistelblomma

oktober 29, 2020

Jenny startade nyligen upp en litteratursajt som heter Tistelblomma, en sajt där du som författare kan deltaga med dina texter som kortnoveller eller reflektioner. Jag blev nyfiken och beslöt mig ställa några frågor till Jenny.

-Berätta lite om dig själv.

Jag är fyrtiofyra år och bor i en lägenhet i Uppsala med min make. Skrivandet och läsandet är en självklar del av mitt liv. Jag skriver karaktärsdrivna romaner och noveller. Tidigare skrev jag även dikter. Mina alster har publicerats i till exempel Tidningen Kulturen och The Meadowland Review. När jag inte skriver ägnar jag mig bland annat åt att starta ett språktjänstföretag.

-Varför en litteratursajt?

Jag har tidigare drivit och deltagit i olika skönlitterära samarbetsprojekt på nätet. Min man och jag hade exempelvis ett nätmagasin och gav dessutom ut tryckta antologier. De flesta deltagare var amerikaner så alla texter var på engelska. Jag har länge velat göra något liknande på svenska. Att starta en litteratursajt kändes som en lockande tanke. Det finns ju så många skickliga författare och skribenter, både etablerade och oetablerade, som vill sprida sina texter.

-Bakgrunden till att det var amerikaner?

Jag och min man kom i kontakt med flera skrivande
amerikaner under bloggarnas gyllene tid. Det finns en del länkar
till resultaten av samarbetet på min hemsida Jenny Enochsson.com

-Varför namnet Tistelblomma?

Tistelblomman är vacker, men också taggig och egensinnig. Skönlitteraturen jag föredrar skulle också kunna beskrivas på det viset. Jag har inget till övers för det sentimentala eller sirapslena.

-Hur marknadsför du Tistelblomma?

Hittills har jag mest använt mig av Instagram och Twitter. Jag sköter Tistelblomma när jag har tid över och helt ideellt. Därför har jag ingen möjlighet att ta till dyra annonskampanjer. Jag vill passa på att tacka alla, dig med naturligtvis, som länkar till Tistelblomma i sociala medier och liknande! Ju fler som sprider budskapet desto bättre.

– Vad har du för mål med litteratursajten? Vad ser du att den tar vägen?

Målet är helt enkelt att fortsätta publicera unika och levande kortnoveller och reflektioner om skönlitteratur. Fler och fler verkar bli intresserade av sajten och det är väldigt roligt. Vem vet, i framtiden kan jag kanske lansera Tistelblomma förlag. Vi får se vad som händer.

-Har du några andra projekt på gång?

Ja, just nu skriver jag kortnoveller. Om ett tag ska jag ta itu med ett nytt romanprojekt. Man måste ju följa sitt kall. Jag avslutade nyligen en roman. När den finns tillgänglig ska jag posta diverse inlägg på min personliga hemsida och andra ställen.

–Läser du mycket och har du några favoriter?

Åh, jag läser väldigt mycket. Läsandet är lika viktigt för mig som skrivandet. Jag har massvis med favoriter. Här är några av mina absoluta favoriter: Jennifer Johnston, Bernard MacLaverty, Edna O’Brien, William Trevor, Anton Tjechov, Guy de Maupassant, Henrik Ibsen, Alice Munro, Elizabeth Strout, Helen Dunmore, Helle Helle och Herbjørg Wassmo.

Besök gärna Tistelblomma eller på Instagram för att få reda på mer.

Jag tackar dig Jenny för att du ville ställa upp och svara på mina frågor, önskar dig lycka till i fortsättningen

Intervju med A.C Efverman

oktober 11, 2020

Charlotta Efverman, författare och svenska boende sen ett 20 tal år i Sydney Australien. En otäck händelse vid hennes ankomst till Australien, blev startskottet till hennes författarskap. Charlotta har skrivit två bästsäljande (Amazon Australia och USA) deckare som handlar om kommissarie Morgan Callaghan och utspelas i Sydney. Böckerna ”Borta” och ”Skuggspel” är båda skrivna först på svenska och sen översatta av Charlotta till engelska. Alla går att köpa bland annat genom Bokus.
Jag har ställt några frågor till Charlotta om hennes skrivande och livet som författare. Längs ner får vi reda på om det blir någon spännande fortsättning.

-Din skrivarplats hur ser den ut?
Jag skriver mest från min säng eftersom jag har ont i kroppen och det är svårt för mig att sitta på en stol i flera timmar – jag lider av Fibromyalgi. Men jag sitter ibland vid mitt skrivbord och skriver också.

Charlotta har själv målat sina huvudpersoner.

-Skriver du varje dag?
Jag skriver inte varje dag och jag önskar att jag kunde göra det! Att vara författare är mitt heltidsjobb, men min dotter är sjuk och ligger på sjukhus och jag spenderar mycket tid där. Min Fibromyalgi tillåter inte heller att jag skriver varje dag. Men de dagar jag inte kan skriva gör jag research och bygger på historien jag skriver i mina tankar.

-Flödesskriver du eller tänker du ut varje mening i förhand?
Historierna i mina böcker växer gradvis hela tiden i mina tankar och jag blir också inspirerad av olika platser i Sydney där handlingarna utspelas – och när jag sedan sätter mig ner för att skriva finns idéerna där. När jag väl har börjat skriva kommer fler idéer och jag bygger vidare på historien.

-Har du många idéer på gång samtidigt?
När jag en idé om vad en bok ska handla om, vet jag på ett ungefär hur historien kommer se ut – men handlingarna byggs upp bit för bit i skrivandet och jag gör också en hel del research på livs levande mördare och olika mord och polisutredningar: det är fakta jag behöver.

-Föder en roman en annan?
Ja, en roman föder en annan – när jag har avslutat en bok fortsätter min hjärna med att bearbeta en fortsatt historia och en ny idé till nästa boks handlingar tar form.

-Vad gör du när/om du får skrivkramp?
När det tar stopp i skrivandet tar jag en paus och läser ibland om manuset från början för att få fler idéer om hur jag ska fortsätta. ‘Motorn i mina böcker består av mordutredningarna och min huvudkaraktärs personliga förhållande – så det är de jag bygger vidare på och fler saker vävs in i historien runt om allt eftersom.

-Läser du mycket?
Jag läser gärna kriminalromaner – det har alltid varit min favorit genre. Men jag läser inte böcker när jag är i processen av att skriva eftersom jag behöver fokusera helt på mina egna historier.

-Har du någon favoritförfattare?
Jag har läst kriminalromaner sedan jag var nio år gammal och började läsa böcker av Agatha Christie, sedan läste jag mycket svenska kriminalromaner; jag har läst många av Henning Mankell och Åke Edwardson är också en favorit. Jag gillar också böckerna av Patricia Cornwall.

-Den stora frågan då, blir det någon fortsättning på Kommissarie Morgans äventyr?
Just nu skriver jag bok tre i Kommissarie Morgan Callaghan/Sydney-serien. I den tredje boken hittas en ung kvinna skjuten i en park i Balmain (en innerförort i Sydney) och boken fortsätter följa Morgan i hans personliga liv och hans karriär som kriminalkommissarie.

Tack snälla Charlotta för en fin intervju och jag önskar dig all lycka och många fler spännande böcker!