Intervju med Ulrika Ingemarsdotter

januari 11, 2021


Ulrika debuterade med sin bok Kupade händer, 2020. En fartfylld feelgood som handlar om Fredric som tar sin ryggsäck och reser till Paris, träffar kärleken. Familjen växer och de flyttar till Indien. En härlig bok, som gav mig många goa skratt men även, förstås, en och annan tår.

Ulrika

Berätta lite vem du är!

Jag är 43 år gammal (ofattbart!) och bor i Halmstad. Jag har fyra barn, varav två är vuxna och två som är tonåring och nästan tonåring.

Jag arbetar som kommunvägledare, ett jobb som jag älskar, det ger utmaningar varje dag. Jag har tidigare arbetat som kommunikatör, enhetschef i äldreomsorgen, och som pizzabagare, bland annat. Det sistnämnda var mitt allra första jobb, det är nästan hundra år sedan nu, men det var väldigt roligt Jag var dock inte så skicklig på att få upp pizzan på brödspaden, så den karriären blev inte så lång.

Mina intressen är litteratur, historia, psykologi, musik, konst, kultur och att dricka te. Jag har en stor umgängeskrets och tycker om att träffa mina vänner, men jag har också ett stort behov av att vara själv. Med min familj då, förstås.
Jag tycker om att resa, men sol och bad-orter är inte min grej, där blir jag snabbt uttråkad. När jag reser vill jag upptäcka landet och kulturen.

Vad fick dig att börja skriva?

Jag har alltid små historier i huvudet, och karaktärer som jag formar och jag funderar ut olika händelser. Detta pratade jag och min vän Kerstin som själv är aspirerande författare om en dag, för lite mer än ett år sedan, och hon sa ”varför skriver du inte ner det?”. Jag hade inte tänkt att det var någon vits med att göra det, vem vill läsa dessa osammanhängande scener och historier? 

Men det ville hon, så jag skrev ner några sidor då och då, lösryckta men med tydliga karaktärer, och hon läste. Hon var i sin manusprocess och jag fick läsa det hon skrev. Så bara fortsatte det, vi jobbar på samma ställe så varenda dag pratade vi om våra karaktärer, och hade oerhört roligt, det blev många gapskratt när vi skrev och skruvade på våra fiktiva vänners personligheter. (Allt blev inte nedskrivet, det hade varit att gå för långt.)
Jag skrev i gratisversionen av Word i min mobil, jag hade ju inget syfte med texten mer än att visa henne, men så sa hon en dag att hon skulle köpa en dator på Blocket, och då bestämde jag mig raskt att också göra det. Det är jobbigt att skriva på mobilen i längden… En dator som funkar och med Word var mitt enda krav, och så blev det.
Jag skriver oerhört snabbt, det bara forsar, så på fyra månader hade jag drygt 1000 sidor. Huller om buller, utan kronologisk ordning till en början, men jag fick efter en del arbete ihop en hel historia.
Den skickade jag rakt upp och ner till ett förlag som ville ge ut den, jag blev helt chockad, det hade jag verkligen inte förväntat mig. Så då skickade jag den till ett förlag till, som också ville ge ut den, och det förlaget valde jag.
Sedan följde fyra månaders jobb med att krympa ett mastodontmanus med två tredjedelar. Jag fick i princip skriva om hela storyn, stryka ett antal personer och en katt, de fick helt enkelt upphöra att existera.

Vad inspirerade dig att skriva Kupade händer?

Det är mycket som inspirerar mig. Det utgår alltid från personen jag skapar, hur den är, varför den är som den är, och så fantiserar jag ihop vad som händer kring denna person. Jag plockar förstås in delar av mig själv lite här och där, men också mycket helt påhittat.

Vänners berättelser om sig själva kan få mig att spinna vidare i fantasin.
Jag är en sådan som kan gå en mörk kvällspromenad och (i smyg) snegla in i folks fönster, och fundera ihop en historia om vad för liv de lever.
Jag har studerat psykologi i många år, och jag antar att det är det som har fött intresset av människan helt enkelt, hur en person blir som den blir, och varför.

Läser du mycket och har du några favoritförfattare?

Ja och ja, de är många. Den första författare jag verkligen fastnade för, då var jag tonåring, var Marianne Fredriksson. Hennes böcker har jag läst om jag vet inte hur många gånger.
Henning Mankell var också en författare jag tidigt fastnade för, Åke Edwardsson en annan. Hjort – Rosenfeldts böcker, Zinat Pirzadeh, Christian Jacq, Isaac Bashevis Singer, Karin Boyes dikter,  jag kan fortsätta i en evighet, Jag läser nog mest utifrån bok, jag måste inte tycka om allt av samma författare.  

Har du någon ny bok på gång?

Eftersom jag av någon anledning skriver mycket och snabbt, har jag redan en och en halv bok färdiga på mitt lilla USB. Utöver det finns det ytterligare början på ännu ett manus. Jag skriver lite här, och lite där. Om det i framtiden blir en bok, eller flera, det vet jag inte riktigt ännu, men ett manus är i alla fall helt klart, där finns inte en bokstav till att peta in.

Tack Ulrika! Jag kan verkligen rekommendera alla att läsa ”Kupade händer” och jag ser fram emot din nya alster.

En reaktion på ”Intervju med Ulrika Ingemarsdotter

  1. Hondjuret skriver:

    Så roligt att höra hur det kan gå till att skriva en bok. Själv skulle jag nog också skriva alldeles på tok för mycket om jag släppte mig lös på ett tangentbord. Problemet är bara att jag gärna vill skriva, men liksom inte har så mycket att skriva om. Blir absolut sugen på att läsa Kupade händer! =)

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: