Intervju med Monika Blomberg
Monikas bok Papiljotter & Plommonstop är en härlig feel-good om ett gäng pensionärer som öppnar en dejtingservice för likasinnade. Se recension här.
Berätta lite vem du är!
Jag har precis fyllt 49 år och bor i en grön villa i Skogås tillsammans med min man och våra två söner. Till familjen hör också tre hundar. Maken driver en VVS-firma och det har blivit ett litet familjeföretag där jag arbetar deltid som administratör och där även äldsta sonen började jobba som rörmokare direkt efter gymnasiet. Jag skolade om mig till administratör för tre år sedan, efter ett helt yrkesliv inom barnomsorgen. Det är en väldig skillnad att gå från att jobba i en grupp med 20 livliga barn till att jobba ensam hemifrån med endast tre hundar som sällskap. Jag älskar djur och natur och tillbringar mycket tid i trädgården. För några år sedan började vi odla lite grönsaker och det har nu blivit ett stort intresse. Finns det något härligare än att plocka och äta sina egna grönsaker? Jag slukar TV-serier, lyssnar mycket på ljudböcker, går på teater, musikaler och ståupp-shower.
Vad fick dig till att börja skriva?
Skrivintresset har alltid funnits och som barn skrev jag alltid ”Författare” på raden: Vad skall du bli när du blir stor? när jag fyllde i kompisarnas ”Mina vänner-böcker” (som var populära på 80-talet). Som vuxen fick jag bokidéer på löpande band, men tiden och självförtroendet fanns inte riktigt för att ta tag i drömmen. När barnen blev självgående och jag kunde gå ner i arbetstid föll allt på plats och när jag fick idén om Majken och Sonja så bestämde jag mig bara och gjorde upp en plan. Jag jobbade i firman mellan 08.00-12.00, tog en timmes lunch och 13.00 började mitt skrivpass. Jag bestämde att jag måste skriva minst 1000 ord per pass. På helgerna tog jag ledigt. Jag gjorde en synopsis på min bokidé och lite längre in i skrivandet skrev jag även ett par rader om vad varje kapitel skulle handla om.
Vad inspirerade dig att skriva Papiljotter & Plommonstop?
Det var under en hundpromenad i skogen som bokidén plötsligt kom till mig. Två äldre systrar och en vinstlott. Det måste ju gå att skriva en bok om, tänkte jag och där och då bestämde jag mig. Det måste bli en bok! Jag har en mapp i telefonen där alla mina idéer hamnar. Oftast kommer dom till mig just under hundpromenaderna. Det kan vara ett hus, en person, ett objekt som får tanken att väckas till liv. Fantasi har jag alltid haft gott om och som barn skapade jag ofta fantasivärldar i huvudet.
Namnet är ju för härligt, hur kom du på det?
Titeln hade jag inte när jag började skriva, jag hade ett helt annat namn från början. En natt vaknade jag och hade papiljotter & platåskor i huvudet. Jag skrev ner det för att inte glömma och dagen efter döpte jag om boken till Papiljotter och platåskor. Men jag var ändå inte riktigt nöjd med titeln. Platåskor kändes inte rätt för mina pensionärer så jag började fundera på vad som var typiskt för 30-40-talet. Jag såg min morfar och hans hatt framför mig och kom på att det fanns en hattsort som hette plommonstop. Papiljotter & Plommonstop passade ihop med mina karaktärer och blev således titeln på boken.
Läser du mycket själv och har du en favoritförfattare?
Jag har alltid läst böcker och lyssnat på ljudsagor. Jag skulle precis fylla fem när jag började ljuda namnen på brevlådorna i trappen där jag bodde. Vi bodde högst upp utan hiss så det var väl ett sätt att fördriva tiden medan man knatade upp för alla trappor. Min mamma läste och sjöng mycket för mig som barn och det är tack vare henne som jag hittade läsintresset. Jag älskar deckare och gärna svenskt. Arne Dahl och Mons Kallentoft, Denise Rudberg och Viveca Sten är några av favoriterna. På senare tid har jag upptäckt hur många bra deckarförfattare det finns i vårt grannland Danmark. Jens Henrik Nielsen, Jussi Adler-Olsen och Katrine Engbergs böcker läser jag gärna. Som barn läste jag mest äventyrs och hästböcker, men min favoritbok var Tanten av Maria Gripe. Det händer att jag än i dag läser den. Den är så rolig! Idag blir det mest ljudböcker.
Har du några tips när man får skrivkramp?
Med Papiljotter & Plommonstop flöt skrivandet på väldigt lätt och jag tror att det hade med att göra att jag både var väldigt strukturerad och disciplinerad varje dag. Varje skrivdag såg likadan ut och jag satt på samma plats och tid utan att något distraherade. Det jag ofta gjorde var att avsluta passet mitt i en mening i stället för att sätta punkt, då var det bara att sätta sig dagen efter och fortsätta att skriva där jag hade slutat. Jag har alltid ett kladdblock bredvid mig där jag kladdar ner tankar som ploppar upp medans jag skriver och som kan föra handlingen framåt längre fram.
Har du någon ny bok på gång? En uppföljare kanske?
Planen är att det skall bli minst tre böcker om Majken och Sonja och jag har börjat på den andra boken som går under namnet Päron & Praliner. Jag har även börjat skriva på en deckare som handlar om hämnd. Sedan jag insjuknade i Covid-19 för ganska exakt ett år sedan och blev svårt sjuk under en längre period, har jag svårt att sitta längre stunder vid datorn. Hjärnan fungerar inte längre som förut och jag har stora problem med att hitta ord och att stava. Det är som att hjärnan inte längre samarbetar med mina tankar och jag blir extremt hjärntrött, vilket leder till huvudvärk. Planen jag följde när jag skrev Papiljotter & Plommonstop funkar inte längre, jag måste försöka klura ut ett nytt system för att kunna skriva nästa bok.
Jag önskar Monika god bättring och lycka till med fortsatt skrivning. Jag ser framemot fortsättningen om Majken och Sonja. Tack snälla Monika för att du ville ställa upp på en intervju.
En Bokresa 