En kort bok av fransmannen Guibert som utspelar sig på en institution för blinda. Huvudpersonerna är Josette och hennes man Robert, de spelar plockepinn. Hur kan man det som blind? Boken är full av insikter hur de klarar eller inte klarar vardagen som blind. Den enda seende är förmannen. Att spela plockepinn fungerar! Josette är rolig, sadistisk och galen på samma gång, hon tar sig en älskare och kommunicerar genom att rita bilder i en sandlåda. Bilder man läser genom konturerna. Guibert hade jobbat på ett blindinstitution som läsare under en tid, och enligt Eli Levén som skrivit förordet, kanske en av anledningarna till denna bok.
Betyg, intressant, den är ju kort och bra skriven. En klar 3a, och ett litet plus kanske.
Förlag Norstedt 2021. Original ”Des aveugles” 1985, 119 sidor
”Ah, angiveri som skön poesi! Ni är ett geni! Det är tack vare er som det rör på sig här i världen!”
En hyllvärmare! Hade glömt bort den men nu är den läst. Väldigt glad att jag gjorde. För den gjorde mig varm och gav mig många skratt. Handlar om en familj med en mamma som är härligt knäpp, en pappa som älskar hitta på saker och en trana, vid namn Mademoiselle Umbärlig. Mamman byter namn varje dag och alla älskar de att dansa till Nina Simones Mr Bojangles. Kan det bli bättre? Så härligt att få läsa en bok som man får le åt, även om, i ärlighetens namn, om man vill, så finns det en djupare ton också. Den lämnar jag åt er, att tänka på eller inte!
Betyg, någonting som får mig att må bra och skratta får alltid höga betyg.
Förlag Sekwa 2016. 176 sidor. Original ”En attendant Bojangles” 2015. Olivier Bourdeaut är född 1980 i Nantes, denna bok är hans debutroman.
”…de vita pojkarna gick nedför backen och de svarta pojkarna gick uppför backen.”
Min andra bok av Whitehead och en bok som berörde mig starkt. Historien handlar om Elwood, som efter ett dyrbart misstag hamnar på en uppfostringsanstalt för svarta och vita pojkar. En grym värld möter honom. En verklighet som skiljer sig från hans dröm om college och ett bättre liv. Orden från Martin Luther King, att alla är lika värdefulla, som han trodde på, stämmer inte här. Han finner en vän i den cyniske Turner, som är Elwoods motsats, och tillsammans gör de det bästa för att överleva det svåra livet på anstalten. Ett liv med orättvisor, tortyr och våld.
Whitehead är ordens mästare, man börjar läsa och vet inte vart det skall bära hän. Han drar åt höger och vänster i sidospår efter sidospår, men har skickligheten att alltid hitta tillbaka till tråden. Alla karaktärer i boken får sin egen historia. Vändningarna är överraskande. En av de bättre böckerna jag läst faktiskt. Han fick Pulitzer pris för denna 2020.
Betyg 5 av 5!! Läs den!
Förlag Bonniers 2020, 233 sidor, Original The Nickel boys, 2019, Bokus
”…jag är ingen riktig människa, jag har bara ett presens utan struktur.”
Jag flyger tillsammans med Tornseglaren eller Svartsvalan genom en fin bok. Den handlar om Lucia som vid 26 års ålder får en hjärnblödning, hon klarar sig fysiskt bra men mister närminnet. Hon varnas för att skaffa barn, men gör det ändå med maken A. Vi följer Lucias vardag som hon inte klarar speciellt bra men hankar sig fram, med hjälp av de närmaste. Hon träffar en annan man som hon inleder ett förhållande med, så gott det går. Hon kommer ju inte ihåg så bra. Allt svävar ovan där precis som Svartsvalan i en osäker värld. Lucia säger ”att hennes barndom ligger vaknare än gårdagen”. En vacker och tragisk bok på samma gång. Josefin Roos skriver väldigt fint, hon har ett vackert språk. Boken öppnar för eftertanke, vilket gör den mer än läsvärd.
Betyg, ett högt sådant, men ta med ett spanska lexikon på resan!
Poesi kan innehålla så mycket. Margaret Atwood kan skriva. I denna poesisamling ”Dearly” märks båda komponenterna. Dikterna är skrivna mellan 2008 och 2019. I förordet skriver hon, att under den tiden blev världen mörkare, hon blev äldre, nära och kära dog. Klimatförändringar, nedskräpning av plast, sorgen efter maken, som nyligen gick bort, allt det där syns i hennes dikter. Och så mycket annat.
Att läsa poesi är för mig att känna, ibland mycket, ibland inget. Jag brukar plocka strofer som jag tycker om, speciellt om jag inte förstår helheten. Men här finns många fantastiska dikter, ta den med spindeln till exempel, eller en annan som heter ”Shadow”. Atwood är en fågelskådare, det har hon själv berättat för mig (och hundratals andra) under en kväll här i Melbourne. Och det är många fåglar i denna samling.
Bästa betyg från mig! Jag antar att den kommer på svenska snart, men den läses nog bäst på orginalspråket, engelska.
Årets första recension är av en debutant 2020. En spännande bladvändare. Ibland lite förutsägbar tyckte jag, men ju längre in i boken fick händelserna mig att inse att det var fel. Slutet är allt vad man inte trodde skulle hända. Vilket gör boken bra!
Boken handlar om Hillevi som är advokat och får ett uppdrag i sin gamla hemstad. Där bor hennes ungdomskärlek, som dessutom är son till ortens största arbetsgivare. Hillevi skall jag jobba mot just dem och får hela orten emot sig. Komplikationer på alla nivåer men som flätas ihop skickligt i boken. Det är definitivt en bok för bokklubbar, det finns många ämnen att diskutera utifrån den något komplicerade huvudrollsinnehavaren, Hillevi. Som jag både gillade och irriterade mig på.
”Den underjordiska järnvägen” på svenska, är en rafflande berättelse om Cora som bor på en bomullsplantage i den amerikanska södern. Hon är född in i slaveriet, hennes mamma har försvunnit och hennes vän Caesar vill att de skall rymma tillsammans. Den underjordiska järnvägen syftar på det nät av frivilliga som hjälpte slavar att fly. En mycket spännande bok, som stundom är otäck, precis som slaveriet var.
Förlag Bonnier 2018, original 2016, 316 sidor, Bokus
Betyg 5 av 5, klart läsvärd och lärorik bok! Colson Whitehead fick Pulitzer Prize for Fiction 2017.
På endast 52 sidor och i 11 olika skildringar berättar Agota om sitt liv. Från mormors godnattsagor till flykten från Ungern. I sitt nya liv i Schweiz beskriver hon sig själv som en analfabet, där hon måste lära sig ett helt nytt språk, både i tal och skrift. Att sedan kunna skriva så fantastiska böcker som de fem jag nu har läst är beundransvärt. Jag funderade på om man skulle ha läst denna boken först, för att få en bättre förståelse för de andra, men beslöt mig för att den ordningen jag läste, se nedan, var rätt. Det gav mig en aha upplevelse och en förståelse för hennes unika skrivarkonst.
Jag blir lyrisk att träffa på en ny författare, där jag blir trollbunden av språket, fängslad av berättelsen, så jag fortsätter bekanta mig med Agota. I denna korta roman träffar vi på Sandor, som jobbar i en fabrik och drömmer om en kvinna, Line, som egentligen inte finns. Men en dag kommer en flicka från hans förflutna, från hemlandet han flytt från, och hon heter Line!
Förlag Wahlström & Wistrand 2020, original ”Hier”, skriven 1995. 98 sidor.
Den blev läst sent på året, den absolut bästa boken under 2020. En bok jag tänkt på tidigare men som inte blev läst förrän nu. Tack och lov. Vilken bok! Inte bara en, utan en triologi, skrivna, 1986, 1988 och 1991. Nu sammansatt och översatt till svenska. Den handlar om tvillingpojkarna Lucas och Claus som lämnas av sin mor hos deras mormor, som kallas häxan, på landet. Det pågår krig och modern kan inte försörja dem. Landet, kriget, tiden, allt är fiktivt. Vi följer pojkarnas liv, där vi starkt förundras över deras beteendesätt, de gör vad de gör för att lära sig att överleva. Vi vävs in i dessa tvillingbröders själar, och Kristof skriver på ett fascinerande och relativt enkelt sätt med korta meningar. Meningar som är gåtfulla och som leder oss djupare in i historien i tid och rum. Jag skulle gärna skriva mer vad den handlar om i detalj men jag tycker att ni läsare skall få uppleva den utan ledtrådar, genom egen läsning.
Agota Kristof, född 1935 i Ungern, flydde med sin man och barn till Schweiz 1956, under anti-kommunism revolutionen. Hon började skriva böcker på franska och det är helt tydligt att hennes egna upplevelser speglas i hennes böcker. Agota dog 2011.
Betyg, 10 av 5, går det? Ja, för jag tyckte den var bland de bästa böcker jag läst!
En Bokresa 