En kort spännande berättelse i Halloweens tider. Poe är en mästare på gestaltning och han är en fröjd att läsa. Amerikan, levde på 1800 talets början, skrev poesi, prosa med betoning på mystisk och ibland makabra berättelser (Den svarta katten). Husets Ushers undergång är bara 34 sidor lång så jag tänker inte berätta vad den handlar om. Men jag kan avslöja att jag tände mer ljus i huset efter jag läst den.
Älskar dessa korta noveller från Novellix, kan varmt rekommendera dem. Jag får tyvärr läsa dem digitalt, hade gärna köpt deras fina presentaskar, som är en fröjd för ögat.
En otrolig bok av Nobelpristagaren 2015, Svetlana Aleksijevitj, som under sju år intervjuat många hundratals kvinnor som deltog i andra världskrigets fasor. Det här är ingen vacker berättelse, utan vittnesmål om blod och död, av modiga sovjetiska kvinnor som var allt från krypskyttar, piloter, partisaner till tvätterskor. I fosterlandets tjänst (Stalins berömda dekret ”Inte ett steg tillbaka!”), men också en kollektiv kärlek som fick ett helt folk att stå emot Hitler och fascisternas framfart. Cirka 800 000 kvinnor deltog. Efter krigets slut togs kvinnorna inte emot som hjältar utan mer med misstänksamhet, framförallt från de kvinnor som inte deltagit. Kvinnorna förblev tysta men med Svetlanas hjälp har deras vittnesmål fått en röst. Ingen bladvändare men en viktig bok som jag rekommenderar.
Förlag Ersatz 2012, Original 1985, 447 sidor, Bla Memoarer, Bokus
Jenny startade nyligen upp en litteratursajt som heter Tistelblomma, en sajt där du som författare kan deltaga med dina texter som kortnoveller eller reflektioner. Jag blev nyfiken och beslöt mig ställa några frågor till Jenny.
-Berätta lite om dig själv.
Jag är fyrtiofyra år och bor i en lägenhet i Uppsala med min make. Skrivandet och läsandet är en självklar del av mitt liv. Jag skriver karaktärsdrivna romaner och noveller. Tidigare skrev jag även dikter. Mina alster har publicerats i till exempel Tidningen Kulturen och The Meadowland Review. När jag inte skriver ägnar jag mig bland annat åt att starta ett språktjänstföretag.
-Varför en litteratursajt?
Jag har tidigare drivit och deltagit i olika skönlitterära samarbetsprojekt på nätet. Min man och jag hade exempelvis ett nätmagasin och gav dessutom ut tryckta antologier. De flesta deltagare var amerikaner så alla texter var på engelska. Jag har länge velat göra något liknande på svenska. Att starta en litteratursajt kändes som en lockande tanke. Det finns ju så många skickliga författare och skribenter, både etablerade och oetablerade, som vill sprida sina texter.
-Bakgrunden till att det var amerikaner?
Jag och min man kom i kontakt med flera skrivande amerikaner under bloggarnas gyllene tid. Det finns en del länkar till resultaten av samarbetet på min hemsida Jenny Enochsson.com
-Varför namnet Tistelblomma?
Tistelblomman är vacker, men också taggig och egensinnig. Skönlitteraturen jag föredrar skulle också kunna beskrivas på det viset. Jag har inget till övers för det sentimentala eller sirapslena.
-Hur marknadsför du Tistelblomma?
Hittills har jag mest använt mig av Instagram och Twitter. Jag sköter Tistelblomma när jag har tid över och helt ideellt. Därför har jag ingen möjlighet att ta till dyra annonskampanjer. Jag vill passa på att tacka alla, dig med naturligtvis, som länkar till Tistelblomma i sociala medier och liknande! Ju fler som sprider budskapet desto bättre.
– Vad har du för mål med litteratursajten? Vad ser du att den tar vägen?
Målet är helt enkelt att fortsätta publicera unika och levande kortnoveller och reflektioner om skönlitteratur. Fler och fler verkar bli intresserade av sajten och det är väldigt roligt. Vem vet, i framtiden kan jag kanske lansera Tistelblomma förlag. Vi får se vad som händer.
-Har du några andra projekt på gång?
Ja, just nu skriver jag kortnoveller. Om ett tag ska jag ta itu med ett nytt romanprojekt. Man måste ju följa sitt kall. Jag avslutade nyligen en roman. När den finns tillgänglig ska jag posta diverse inlägg på min personliga hemsida och andra ställen.
–Läser du mycket och har du några favoriter?
Åh, jag läser väldigt mycket. Läsandet är lika viktigt för mig som skrivandet. Jag har massvis med favoriter. Här är några av mina absoluta favoriter: Jennifer Johnston, Bernard MacLaverty, Edna O’Brien, William Trevor, Anton Tjechov, Guy de Maupassant, Henrik Ibsen, Alice Munro, Elizabeth Strout, Helen Dunmore, Helle Helle och Herbjørg Wassmo.
Besök gärna Tistelblomma eller på Instagram för att få reda på mer.
Jag tackar dig Jenny för att du ville ställa upp och svara på mina frågor, önskar dig lycka till i fortsättningen
”…och förvandlade sig till en mäktig sidenkatedral i rött och svart”
Sidenkatedralen är en bok med artiklar och essäer skrivna av Sara Danius under åren 2013-2018. Dessa är verk som skulle resultera i två olika böcker, men som man nu sammanställt till denna fina bok. Flera artiklar om fotokonstens mästare i bla modets värld, om författare hon älskade som Proust mfl. Hennes medverkan i sommarpratarna i P1 finns med, varav en handlar om skandalen i Svenska Akademin, vilket jag tycker var väldigt intressant. En annan handlade om hennes cancer som ledde till hennes tragiska död. Naturligtvis får vi ta del av hennes fantastiska klänningar och hur de kom till, bara en sån sak gör boken till en pärla. Kapitlet ”Klädd för stol nummer 7” samma stol som Selma Lagerlöf en gång satt, var härligt att läsa. Det går en röd tråd genom alla texter om mode, foto och böckernas värld, Sara Danius värld. En kvinna att beundra och jag rekommenderar varmt denna bok.
”De inflyttade vill inte komma, de som bor vill inte ta emot fler renskötare.”
Jag har rest norrut, till landet där naturen är ett med folket, där samer har bott längre än någon annan människa, i trakterna som sträcker sig in i Norge, Sverige och Finland, i en bok som berättar om ett tragiskt stycke ur den svenska historian. Tvångsförflyttningar av samer som skedde efter att Norge blev självständigt och Renbeteskonventionen 1919 och framåt. Elin Anna Labba, vars familj var en av ca 300 familjer som tvingades att flytta, ger sin berättelse liv genom de efterlevande. Mycket tragik där familjer blev delade, renar förlorade och människor som rycktes upp ur sina rötter. En mycket intressant bok, där jag som läste e-boken tyvärr missade illustrationerna som finns i den inbundna boken. Men samtidigt gav mig e-boken chansen att slå upp alla samiska uttryck jag inte förstod. Jag rekommenderar verkligen denna välskrivna bok.
”Det var lättare att andas här. De var också på strålningsavstånd från härdsmältan på Malta”
En realtionsroman som tar oss från Malta till Ullådalen i Jämtland. Fredrika blir lämnad ensam av sin man på en semester på Malta. Hon träffar olika människor som kommer henne nära, vi får följa både henne och dem på deras resa genom livets behagligheter och hinder. Jag trodde inte jag gillade denna typ av böcker men blev positivt överraskad, tror det beror på Ingrid Maries fina sätt att skriva, ett härligt flyt genom hela boken. Hon bor i Åre så hon känner sina hemtrakter väl. Snart kommer del två.
”…men vad är det för dialekt han har? Visst har han en dialekt?”
Efter att ha läst ett par kapitel i boken skrev jag på Arash instagram, ”Grattis, en underbart rolig bok”. Han hade precis blivit nominerad till 2020 års Augustpris. Så fortsatte jag läsa och insåg att mitt inlägg var helt fel. Detta var ingen rolig bok utan en fullt allvarsam bok med en knorr av humor. En bok som man skall ta på största allvar och dela med sig. Jag strök över meningar med gult (som man kan göra i en e-bok), stycke efter stycke. Tänkvärda meningar. Dessutom kände jag i viss mån igen mig, som utlänning i ett annat land. Familjen Sanari var inga flyktingar utan flyttade från Iran efter revolutionen, som så många andra. Familjen satte sina barn först och såg till att de assimilerades in i samhället men fadern själv lyckades aldrig. En historia om två generationer och deras olika vägar in i det svenska samhället.
”Stackars Artur! Det hade varit bättre om jag fått dö. Då hade de små barnen levat i dag.” Ingeborgs ord från boken.
Historien om barnmörderskan Ingeborg Andersson, skriven av hennes systers barnbarn, Maria Bouroncle. En händelse man inte pratade om i familjen men som Maria fick höra talas om av en kusin. Efter två års digna efterforskningar skrev hon denna bok. En väl berättad historia om en tragedi som hände 1929. Vi får följa Ingeborgs liv växelvis före och efter morden. Mycket intressant om fängelseliv och den psykologiska vården på 20-30 talet, jag slog upp Restad sjukhus i Vänersborg där Ingeborg bodde tillsammans med 1000 andra. Det var som Ingeborg sa själv, lika många där som i byn hon bodde. En tragisk händelse väl vara att läsa.
En Bokresa 