”-Vart är min väska? -Den är dit, svarade the Bad Cop.”
Här får man akta sin tunga, annars kan man råka ut för en Bad Cop, se nedan. Det finns också snälla språkpoliser, båda två tillrättavisar vårt språkmissbruk på ett humoristiskt vis. Boken har ett smart upplägg, vi får både en beskrivning, förklaring och sen en utskällning av the Bad Cop. Jag skrattade när jag läste, Good och Bad Cop, jag tänkte, det var ju bra svenska. Men det finns en förklaring i början. Sara borde komma hit och lära Australiensarna engelska, för de älskar att förkorta alla ord, exempel avocado till avo, afternoon till arvo. Intressant är kapitlet om det engelska inflytandet på svenska språket. Något jag har märkt är att man har lagt sig till med engelska ord som man uttalar på svenskt vis, låter inte alltid så bra. I boken används ”loser” som exempel, som på svenska stavas ”looser”, hur tänker man då?
En Bad Cop skulle säga till undertecknad, -du borde läsa boken ett par extra gånger, för du pratar oftast gallimatias, ditt ordförråd och ordföljd har blivit lidande under åren som utlandssvensk! -Ja, det är egentligen bara att sätta på handbojarna direkt.
En underhållande och nyttig bok som jag gärna rekommenderar.
”Miriam hade ännu inte ätit någonting, men hennes skugga Malika kunde inte glömma hur mat smakade”
Jag förstår inte varför jag inte läst denna tidigare, för den står i min bokhylla i Sverige. Men nu blev det av som e-bok. Oj, vilken resa. Vi följer Miriam som kommer till Sverige efter år i Auschwitz som romer och Ravensbrück som judinna. Berättelsen utgår från Miriams firande av sin 85årsdag, med sin familj, där hon råkar nämna att hennes namn inte är Miriam. Majgull förflyttar oss mellan tid och rum på ett enastående sätt. Många passager i boken är svåra att läsa, för som vi vet, var grymheterna under kriget fasansfulla. Detta är en berättelse om överlevnad. Om det finns någon därute som inte läst den bok, rekommenderar jag den varmt.
Citat ur boken, ”Schopenhauer – Det manliga intellektet förmörkas av könsdriften”
Handlar om 32 årige Versilii som skriver ett kontrakt med sig själv. Boken består av ett långt brev ställt till en kvinna vid namn Ylva, hon slängde ut honom efter att ha råkat läsa kontraktet. Han ber Ylva att ”var så hård som ditt omdöme kräver och så varm som ditt hjärta tillåter”. Ungefär så kan man nog betrakta Versilii. En komplex man som gör upp med sig själv och sitt (brist på) kärleksliv genom brevet. Jag försökte komma underfund med både honom och boken under min läsning, det var som att läsa Nationalencyklopedin under en vandring i Göteborg, den tog ett tag att smälta.
Betyg, intressant bok men den kunde varit kortare!
Jag har blivit intervjuad av Jenny på Tistelblomma.com. KLICKA HÄR
En kort presentation av dig själv och ditt bokläsande: Jag är född i Göteborg. Har bott utomlands i över 25 år, bor nu i Melbourne, Australien. Är 60 år, gift och har en vuxen son. Jag läser nästan allt och mycket. Gärna böcker med verklighetsanknytning, memoarer, historiska romaner, klassiker men också nya spännande författare.
Nätmagasinet Tistelblomma innehåller intressanta artiklar av både kända och okända skribenter i form av korta noveller, poesi och reflektioner både på svenska och engelska. Väl värt ett besök. Nedan ett publicerat bidrag från mig.
Tidsresan av Gunilla Berglie
Tidsresan sker genom mina böcker, jag befinner mig inte längre i nuet, jag tar tåget tillbaka, åker förbi krigen som härskade världen under förra seklet, ville helst inte stanna i nationalromantiska bygder utan slöt ögonen och åkte vidare till upplysningens 1700-tal. Där stannade jag till ett längre tag, så länge jag kände att jag orkade, för det var ganska så tungrott, lättad av vackra kärlekshistorier som inlindas av vackra musikstycken men tyngdes ner av grymma män som lade sin hand över kvinnorna de ägde.
Jag reste med Candide i världen och kände att jag skulle nog stannat kvar i gammellandet. Ville uppleva och se mitt eget land, tog en tur upp till den norra landsdelen där myggen bodde och religionen härskade, människor som levde i sin ensamhet med endast flaskan som sällskap, där fanns mycket elände men också en värme som smälte snön när livet hittade sig tillbaka.
Tog tåget tillbaka till nuet, men kunde inte låta bli att stanna till i det krigshärjade Europa, så många berättelser, sån tragedi men även här ett hopp om livets goda sidor. Människor kan vara grymma men också ha ett hjärta om det får en chans att visa det. Jag lär mig mycket på mina resor, när jag är färdig ställer jag in dem i min bokhylla tills nästa resa.
Detta är min tredje bok av Olga, och jag är lika fascinerad varje gång. Hon skriver på ett speciellt och intressant sätt. Ibland blir jag fulltagen tagen av det skrivna, andra stunder försvinner jag i hennes ordvals och har ingen aning om vad hon vill säga.
Daghus, Natthus utspelar sig i Nowa Ruda, Polen, och i dess omgivning. Vi träffar Marta, som är perukmakare, hon bor granne med berättarjaget. I flera korta berättelser följer vi dem och andra karaktärer. En röd tråd löper genom boken som drömmar, lukter, svampar, de blandas med både glädje och sorg. Olga har en otrolig förmåga att beskriva saker i detalj. I kapitlet ” Mitt palats” beskriver hon sin inre kropp som ett flervåningsbygge, helt underbart!
Inte en lätt bok men den är väl värd att läsa. Men herr översättare Swahn inte finns väl SÄPO i Polen?
Förlag Bonniers, original 1998, översatt 2019, 317 sidor, skönlitteratur, Bokus
Betyget blir en rekommendation att läsa, om man vill ha det där lilla extra att sätta sina tankar i.
Nu är den sjätte boken om de sju systrarna läst, längst ner på bilden, ”Solsystern”. Jag har ju läst dem på engelska, men de är otroligt lättlästa trots många sidor. Fastnar man för den första, ”De sju systrarna”, så är man fast. Alla är inte lika bra men väl värda att lästa.
Pa Salt adopterar sju (den sjunde systern är hittills okänd) barn från olika delar av världen. När adoptivpappan dör så får alla en ledtråd om sitt förflutna som de söker upp. I böckerna följer vi systrarna till bla Norge, Sydamerika, Afrika, Australien. Det finns alltid en anknytning till historiskt kända personer exempelvis Grieg och Martin Luther King, dessa vävs in i berättelserna på ett lärorikt sätt. I sista boken ”Solsystern”, 850 sidor, blir tonen aningen djupare då droger och rasism spelar en viktig roll.
”What is the bravest thing you’ve ever said? asked the boy.
”Help”, said the horse!
Är det inte helt underbart sagt? Denna bok finns nu på svenska. Jag köpte den förra året här i Australien och har läst den flera gånger. Filosofi när det är som bäst. Dessutom vackert illustrerad. En perfekt julklapp!
Förlag Forum 2020, Original titel The Boy, the Mole, the Fox and the Horse, 130 sidor, Bokus
Betyg, varför sätta betyg när man kan äta kaka! En underbar bok att ha på nattduksbordet ifall man behöver lite tröst eller ett skratt.
Nu skall jag börja med att medge att jag inte alls blev fångad av denna diktsamling skriven av Nobelpristagaren i Litteratur 2020. Om inte översättaren Jonas Brun hade förklarat vad det handlade om i slutet av boken, hade jag varit totalt rådlös, så jag läste den en gång till. Men det hjälpte tyvärr inte.
Poesi är för mig att känna något, jag försökte men det gick helt enkelt inte!
Jag har beställt den på engelska, kanske underlättar. Men om ni tycker om poesi, läs, bilda en egen uppfattning. Kommentera gärna om ni så gjort!
Istället för en sedvanlig recension tänkte jag bjuda in mig i boken…
”Jag dricker vin med Elias, Otto och Elisabeth, en ny bok är läst och vi diskuterar. Elias har ritat en recension som ett dystert landskap, Otto tyckte inte om boken men jag älskade den, Elisabeth var som vanligt fåordig. Jag tänker att vi alla fyra är så olika och att vi uttrycker oss på olika sätt, inget är fel bara rätt. Att tolka böcker är personligt, något mellan mig och boken i samråd med författaren. Av Elias lär jag mig att bilder är lika viktiga som ord, att man kan förmedla en känsla på många sätt.
När jag lyssnar på Elisabeths få ord känner jag en gemenskap, vi delar nåt hon och jag. Jag fylls av ett inre vemod, men med en positiv känsla om det nu går.”
En fin berättad bok av Linda Olsson om vänskap, om hopp och värme.
Den femte boken avklarad i serien om de sju systrarna, denna gång var det Tiggy som sökte sin historia. Lucindas böcker handlar ju om sju adopterade systrar som efter sin faders död får en ledtråd till sitt förflutna. En resa i romansens värld runt om i världen, denna gången hamnade vi i bla Skottland och Spanien. Den här var kanske inte den bästa, men trots dina 700 sidor så är de väldigt lättlästa. Nu väntar den sista Solsystern, jag såg att den precis kommit ut på svenska.
Tidigare recension av De sju systrarna här i blocken, klicka här
Förlag Strawberry förlag 2018, Skönlitteratur, Svensk titel Månsystern, Bokus
En Bokresa 