Morgonstjärnan av Knausgård

januari 26, 2021


En tegelsten av Knausgård, över 660 sidor. Men en klar bladvändare. Vi får följa olika personer under två dagar i den ovanligt varma augusti. Det är bland andra prästen som undrar över sitt äktenskap, det är Arne som har ett komplicerat liv med en psykotisk fru och tre barn, journalisten Jostein, Turid, som jobbar inom psykiatrin och är orolig för sin sons välbefinnande. Alla karaktärerna binds samman under den nya stjärnan som lyser dygnet runt och där oförklarliga händelser sker. Det får alla att fundera närmare på existentiella frågor om livet och döden.

Knausgård har ett härligt flyt på sitt skrivande, det är lätt att hänga med i själva romanen. Sen övertar filosofen Knausgård, boken är full av den sidan. I mitt tycke, fokuseras det på ämnet kristendomen för mycket. Det är för mig personligen ointressant men tar en stor del i boken. En annan (negativ) aspekt är att det dricks otroligt mycket, en del av karaktärerna skulle väl i ärlighetens namn ha dött efter den hundraförsta drinken?! Men det kanske kan ses metaforiskt som så mycket annat i romanen som speglar allas vår verklighet.

Några tankar ut boken…

”…Men om det är så att döden en dag ska försvinna helt, vad sker då med de redan döda?” , ”Men saken är den att tankarna inte klarar sig ensamma”, ”Vi slösade med tiden och tankarna, och först när det var över förstod jag att det hade varit unikt och aldrig skulle komma tillbaka.” Filosofen Knausgård som bäst.

Betyg, 4.5, ingen vanlig roman, men gillar man Knausgård är den ett måste. Hans beskrivningar av sina karaktärer, miljöer och det vardagliga är fantastiska. Det är min tredje bok av honom men jag har inte (ännu) gett mig på hans stora verk ”Min kamp”.

Förlag Norstedts 2021, 663 sidor, Bokus

Jag ber inte om ursäkt av Iréne Svensson Räisänen

januari 23, 2021


Jag stack emellan med en fin diktsamling av Iréne. Hon ger kurser i hur man skriver dikter och har sin egen podd, Poetpodden. Hon har gett ut flera böcker, och hennes hemsida, Skrivarsidan, är full av skrivtips. Irénes dikter är aktuella och berör.

”Godheten måste alltid erövras
medan ondskan falla naturligt
inlärda mönster, strukturer”

del av ”I mörkret brinner ljuset”.

Jag kan varmt rekommendera denna korta diktsamling om människor, att skriva, moral, hat och kärlek mm.

Förlag Skrivarsidan Förlag 2020, ca 55 dikter

Terapeuten av Helene Flood

januari 21, 2021


”Alla vill bli älskade och respekterade, det är bara mänskligt, men värre än att bli hatad är att inte synas”.

Terapeuten handlar om Sara som är psykolog, hon har sin praktik hemma. En dag försvinner hennes man och oförklarliga saker händer i huset. Från den händelsen åker vi en bergodalbana med Sara som ena stunden för oss på djupet om saker som Alzheimer, ålderdom, västvärldens egocentriska synsätt mm. Sen tycker jag att hon beter sig underligt och förvirrad, kanske inte så konstigt när ens man oförklarligt försvinner men det gör för mig svårt att hitta en läsrytm. Vändningarna är spännande och gör ändå boken till intressant men inte mer.

Förlag Polaris 2020, 346 sidor, Bokus

Betyg 3 av 5.

Familjen av Johanna Bäckström Lerneby

januari 18, 2021


En dokumentär om en familj som invandrade från Libanon på 80talet boende i Angered utanför Göteborg. Familjens överhuvud är imam och ett känt namn i både inhemska och utländska kretsar. Familjen är känd för att sprida rädsla och styra förorten utifrån sina egna ideal, som många kallar maffiametoder. Att parallella samhällen går stick i stäv med det svenska rättssamhället är helt klart. Johanna har jobbat med projektet i 10 år och gjort en fantastiskt grundligt arbete. Att något måste göras från myndigheternas sida framgår helt klart, det känns som om klanen ligger ett halvt steg före hela tiden.

En skrämmande bok som fick mig att tappa andan. Boken är skriven från både myndigheternas och familjens perspektiv och jag beundrar denna unga kvinna för att våga skriva den.

Eftersom den är en viktig bok tycker jag att alla borde läsa den!

”Familjen” var nominerad till Augustpriset 2020.

Förlag Mondial 2020, 298 sidor, Bokus

Blinda av Hervé Guibert

januari 16, 2021


En kort bok av fransmannen Guibert som utspelar sig på en institution för blinda. Huvudpersonerna är Josette och hennes man Robert, de spelar plockepinn. Hur kan man det som blind? Boken är full av insikter hur de klarar eller inte klarar vardagen som blind. Den enda seende är förmannen. Att spela plockepinn fungerar! Josette är rolig, sadistisk och galen på samma gång, hon tar sig en älskare och kommunicerar genom att rita bilder i en sandlåda. Bilder man läser genom konturerna. Guibert hade jobbat på ett blindinstitution som läsare under en tid, och enligt Eli Levén som skrivit förordet, kanske en av anledningarna till denna bok.

Betyg, intressant, den är ju kort och bra skriven. En klar 3a, och ett litet plus kanske.

Förlag Norstedt 2021. Original ”Des aveugles” 1985, 119 sidor

Hervé Guibert född i Paris 1955, dog 1991 i AIDS.

i väntan på bojangles av Olivier Bourdeaut

januari 14, 2021


”Ah, angiveri som skön poesi! Ni är ett geni! Det är tack vare er som det rör på sig här i världen!”

En hyllvärmare! Hade glömt bort den men nu är den läst. Väldigt glad att jag gjorde. För den gjorde mig varm och gav mig många skratt. Handlar om en familj med en mamma som är härligt knäpp, en pappa som älskar hitta på saker och en trana, vid namn Mademoiselle Umbärlig. Mamman byter namn varje dag och alla älskar de att dansa till Nina Simones Mr Bojangles. Kan det bli bättre? Så härligt att få läsa en bok som man får le åt, även om, i ärlighetens namn, om man vill, så finns det en djupare ton också. Den lämnar jag åt er, att tänka på eller inte!

Betyg, någonting som får mig att må bra och skratta får alltid höga betyg.

Förlag Sekwa 2016. 176 sidor. Original ”En attendant Bojangles” 2015.
Olivier Bourdeaut är född 1980 i Nantes, denna bok är hans debutroman.

Intervju med Ulrika Ingemarsdotter

januari 11, 2021


Ulrika debuterade med sin bok Kupade händer, 2020. En fartfylld feelgood som handlar om Fredric som tar sin ryggsäck och reser till Paris, träffar kärleken. Familjen växer och de flyttar till Indien. En härlig bok, som gav mig många goa skratt men även, förstås, en och annan tår.

Ulrika

Berätta lite vem du är!

Jag är 43 år gammal (ofattbart!) och bor i Halmstad. Jag har fyra barn, varav två är vuxna och två som är tonåring och nästan tonåring.

Jag arbetar som kommunvägledare, ett jobb som jag älskar, det ger utmaningar varje dag. Jag har tidigare arbetat som kommunikatör, enhetschef i äldreomsorgen, och som pizzabagare, bland annat. Det sistnämnda var mitt allra första jobb, det är nästan hundra år sedan nu, men det var väldigt roligt Jag var dock inte så skicklig på att få upp pizzan på brödspaden, så den karriären blev inte så lång.

Mina intressen är litteratur, historia, psykologi, musik, konst, kultur och att dricka te. Jag har en stor umgängeskrets och tycker om att träffa mina vänner, men jag har också ett stort behov av att vara själv. Med min familj då, förstås.
Jag tycker om att resa, men sol och bad-orter är inte min grej, där blir jag snabbt uttråkad. När jag reser vill jag upptäcka landet och kulturen.

Vad fick dig att börja skriva?

Jag har alltid små historier i huvudet, och karaktärer som jag formar och jag funderar ut olika händelser. Detta pratade jag och min vän Kerstin som själv är aspirerande författare om en dag, för lite mer än ett år sedan, och hon sa ”varför skriver du inte ner det?”. Jag hade inte tänkt att det var någon vits med att göra det, vem vill läsa dessa osammanhängande scener och historier? 

Men det ville hon, så jag skrev ner några sidor då och då, lösryckta men med tydliga karaktärer, och hon läste. Hon var i sin manusprocess och jag fick läsa det hon skrev. Så bara fortsatte det, vi jobbar på samma ställe så varenda dag pratade vi om våra karaktärer, och hade oerhört roligt, det blev många gapskratt när vi skrev och skruvade på våra fiktiva vänners personligheter. (Allt blev inte nedskrivet, det hade varit att gå för långt.)
Jag skrev i gratisversionen av Word i min mobil, jag hade ju inget syfte med texten mer än att visa henne, men så sa hon en dag att hon skulle köpa en dator på Blocket, och då bestämde jag mig raskt att också göra det. Det är jobbigt att skriva på mobilen i längden… En dator som funkar och med Word var mitt enda krav, och så blev det.
Jag skriver oerhört snabbt, det bara forsar, så på fyra månader hade jag drygt 1000 sidor. Huller om buller, utan kronologisk ordning till en början, men jag fick efter en del arbete ihop en hel historia.
Den skickade jag rakt upp och ner till ett förlag som ville ge ut den, jag blev helt chockad, det hade jag verkligen inte förväntat mig. Så då skickade jag den till ett förlag till, som också ville ge ut den, och det förlaget valde jag.
Sedan följde fyra månaders jobb med att krympa ett mastodontmanus med två tredjedelar. Jag fick i princip skriva om hela storyn, stryka ett antal personer och en katt, de fick helt enkelt upphöra att existera.

Vad inspirerade dig att skriva Kupade händer?

Det är mycket som inspirerar mig. Det utgår alltid från personen jag skapar, hur den är, varför den är som den är, och så fantiserar jag ihop vad som händer kring denna person. Jag plockar förstås in delar av mig själv lite här och där, men också mycket helt påhittat.

Vänners berättelser om sig själva kan få mig att spinna vidare i fantasin.
Jag är en sådan som kan gå en mörk kvällspromenad och (i smyg) snegla in i folks fönster, och fundera ihop en historia om vad för liv de lever.
Jag har studerat psykologi i många år, och jag antar att det är det som har fött intresset av människan helt enkelt, hur en person blir som den blir, och varför.

Läser du mycket och har du några favoritförfattare?

Ja och ja, de är många. Den första författare jag verkligen fastnade för, då var jag tonåring, var Marianne Fredriksson. Hennes böcker har jag läst om jag vet inte hur många gånger.
Henning Mankell var också en författare jag tidigt fastnade för, Åke Edwardsson en annan. Hjort – Rosenfeldts böcker, Zinat Pirzadeh, Christian Jacq, Isaac Bashevis Singer, Karin Boyes dikter,  jag kan fortsätta i en evighet, Jag läser nog mest utifrån bok, jag måste inte tycka om allt av samma författare.  

Har du någon ny bok på gång?

Eftersom jag av någon anledning skriver mycket och snabbt, har jag redan en och en halv bok färdiga på mitt lilla USB. Utöver det finns det ytterligare början på ännu ett manus. Jag skriver lite här, och lite där. Om det i framtiden blir en bok, eller flera, det vet jag inte riktigt ännu, men ett manus är i alla fall helt klart, där finns inte en bokstav till att peta in.

Tack Ulrika! Jag kan verkligen rekommendera alla att läsa ”Kupade händer” och jag ser fram emot din nya alster.

Nickelpojkarna av Colson Whitehead

januari 10, 2021


”…de vita pojkarna gick nedför backen och de svarta pojkarna gick uppför backen.”

Min andra bok av Whitehead och en bok som berörde mig starkt. Historien handlar om Elwood, som efter ett dyrbart misstag hamnar på en uppfostringsanstalt för svarta och vita pojkar. En grym värld möter honom. En verklighet som skiljer sig från hans dröm om college och ett bättre liv. Orden från Martin Luther King, att alla är lika värdefulla, som han trodde på, stämmer inte här. Han finner en vän i den cyniske Turner, som är Elwoods motsats, och tillsammans gör de det bästa för att överleva det svåra livet på anstalten. Ett liv med orättvisor, tortyr och våld.

Whitehead är ordens mästare, man börjar läsa och vet inte vart det skall bära hän. Han drar åt höger och vänster i sidospår efter sidospår, men har skickligheten att alltid hitta tillbaka till tråden. Alla karaktärer i boken får sin egen historia. Vändningarna är överraskande. En av de bättre böckerna jag läst faktiskt. Han fick Pulitzer pris för denna 2020.

Betyg 5 av 5!! Läs den!

Förlag Bonniers 2020, 233 sidor, Original The Nickel boys, 2019, Bokus

Svartsvala av Josefine Roos

januari 7, 2021


”…jag är ingen riktig människa, jag har bara ett presens utan struktur.”

Jag flyger tillsammans med Tornseglaren eller Svartsvalan genom en fin bok. Den handlar om Lucia som vid 26 års ålder får en hjärnblödning, hon klarar sig fysiskt bra men mister närminnet. Hon varnas för att skaffa barn, men gör det ändå med maken A. Vi följer Lucias vardag som hon inte klarar speciellt bra men hankar sig fram, med hjälp av de närmaste. Hon träffar en annan man som hon inleder ett förhållande med, så gott det går. Hon kommer ju inte ihåg så bra. Allt svävar ovan där precis som Svartsvalan i en osäker värld. Lucia säger ”att hennes barndom ligger vaknare än gårdagen”. En vacker och tragisk bok på samma gång. Josefin Roos skriver väldigt fint, hon har ett vackert språk. Boken öppnar för eftertanke, vilket gör den mer än läsvärd.

Betyg, ett högt sådant, men ta med ett spanska lexikon på resan!

Förlag Bonniers 2020, 199 sidor, Bokus

Dearly av Margaret Atwood

januari 5, 2021


Poesi kan innehålla så mycket. Margaret Atwood kan skriva. I denna poesisamling ”Dearly” märks båda komponenterna. Dikterna är skrivna mellan 2008 och 2019. I förordet skriver hon, att under den tiden blev världen mörkare, hon blev äldre, nära och kära dog. Klimatförändringar, nedskräpning av plast, sorgen efter maken, som nyligen gick bort, allt det där syns i hennes dikter. Och så mycket annat.

Att läsa poesi är för mig att känna, ibland mycket, ibland inget. Jag brukar plocka strofer som jag tycker om, speciellt om jag inte förstår helheten. Men här finns många fantastiska dikter, ta den med spindeln till exempel, eller en annan som heter ”Shadow”. Atwood är en fågelskådare, det har hon själv berättat för mig (och hundratals andra) under en kväll här i Melbourne. Och det är många fåglar i denna samling.

Bästa betyg från mig! Jag antar att den kommer på svenska snart, men den läses nog bäst på orginalspråket, engelska.

Förlag Chatto & Windus 2020, 144 sidor