Vad som gjorde mig ledsen när jag läste denna fina bok av Ted Stenström är att människor ser ner på personer pga utseendet. Finns det någon rimlig förklaring till detta? Att en adopterad person som bott i ett land hela sitt liv inte skall kunna känna sig hemma, utan att bli retad eller trakasserad. Varför?
Teds bok handlar om att som adopterad stå med sina ben i två världar, att inte känna en riktig identitet med någon av dem. Vi följer Tom och David i två parallella berättelser, deras vägar knyts samman på Drömmegården, som är ett behandlingshem långt upp i norra Sverige. Den ene jobbar där och den andre är patient.
En väldigt bra och skickligt skriven debutbok som går direkt till hjärtat. Man känner med karaktärerna från början till slut. En bok som belyser problem som utanförskap och missbruk men också om drömmar och vänskap.
Denna bok handlar om en katolsk internatskola i Rwanda på slutet av sjuttiotalet. En skola där elitens flickor går. I upptakten till folkmordet som ägde rum under 100 dagar 1994, följer vi flickorna av de båda etniska härkomsterna Hutu och Tutsi och motsättningarna mellan dem. Berättelsen bygger på författarens egna erfarenheter.
Vad som hände i Rwanda 1994 bygger på många, många års uppbyggnad av hat och förföljelse. I boken berättas en del om hur minoritetsgruppen behandlades men också hur vidskepelse och annat greppar tag. Det är inte bara synen på etnicitet utan också hur man ser på kvinnan. ”Kvinnor är skapta för att lida” säger nunnorna som leder skolan.
Jag tycker nog inte boken var så bra. Med tanke på att Scholastique Mukasonga (vilket vackert namn) bygger den på egna erfarenheter hade jag förväntat mig mer. OM man är intresserad av vad som hände i Rwanda, kan jag rekommendera Romeo Dallaire bok, ”Shake hands with the devil”, 2003, om hans roll som FNs fredsbevakare under folkmordet 1994.
Maukasonga är född 1956 i Rwanda men bor nu i Frankrike.
”Alltsamman är bara en fasad och bakom den finns det ingenting. Ett ekande tomt ingenting.”
Boken handlar om Daphne som flyttat till Stockholm från Arvika. Pluggar och jobbar på krogen. Hon blir kär i en kille, Leo, som kommer från en helt annan bakgrund. Hans krets och familj bekräftar hennes känslor om att inte vara tillräcklig. Hon bär dessutom med sig traumatiska händelser som hon inte vågar berätta för Leo. Samtidigt finns det en parallell historia i boken om en rättegång där Daphne är målsägande. Sanningen kommer fram och uppdagas när Daphne till slut tar mod till sig att berätta.
En lättläst och småmysig bok om Daphne som tar sig fram i en kulturvärld där hon egentligen inte hör hemma men genom kärleken hamnar. Den är rolig och underhållande men samtidigt allvarlig. Visst handlar boken indirekt om tystnadskulturen, metoo, Akademin, Arnault mm. Men jag har valt att sätta det åt sidan och se boken utifrån Daphnes historia.
Jag tror kanske att de som har hängt med mer i turerna runt kulturprofilen och tystnadskulturen i Sverige kan utläsa mer än vad jag gjorde.
”Vad är jag? Vad är verkligt? Vad är fantasi? Vad är fult, vad är fint? Strunt i det! Jag tycker vi skall ställa oss en enda fråga: Vad är roligt?”
Oj vad jag har skrattat. En rolig och underhållande bok helt i mitt tycke. Bravo! Agneta, snart femtio år, ser en annons i en tidning om att bli au-pair i Provence. Hon nappar! Barnen är utflugna, mannen sysslar med fågelskådning och simning, lever ett sunt liv som Agneta inte har anammat. Hon känner sig borttappad i verkligheten. Hon tar chansen. Någon månad i Provence kan ju aldrig vara fel. Men det blir inte som hon tänkt sig. Det blir bättre, vågar jag avslöja. Hon hittar det som boken handlar om, nämligen livsglädje.
Jag hoppas innerligen att vi får ta mer del av Agnetas liv i fortsättning. Såg att det skulle bli en film, men jag är inte säker.
Jag måste helt enkelt ge denna underbara bok en stor femma!! 5 av 5, lätt!
Masken rämnar är en samling av dikter och noveller skrivna av tjugotvå olika författare. För mig helt okända. Det konstnärliga här är viktigare än underhållningsvärdet säger Tistelblomman förlags grundare Jenny Enochsson i förordet. Författarna fick ämnet masken rämnar och deras tolkning var fritt. Jag läste dikterna snabbt och hängde inte med, läste dem en andra gång och en tredje gång och fick en härlig aha upplevelse. Men så är det i dikternas värld, det skall ta tid att ta åt sig ordens magi. Novellerna var lite mer rakt på sak. Och fantastiska. Jag hittade några favoriter men jag tyckte alla var bra och väldigt tänkvärda.
Tycker det är synd att välja ut några av de duktiga författarna men vill ändå framhålla Camilla Mollung’s Samansvarighet, Maria Karlsson’s En vanlig dag och bland novellerna Julia Mäkkylä’s Hokori Poe och… men, nej, jag tyckte om alla.
Förlag Tistelblomma 2021, e-bok 89 sidor.
Jag rekommenderar varmt att läsa antologin och ger Jenny en eloge för att hon satt ihop den.
Ett smakprov…
Ur -En vanlig dag
”När inomhus aldrig är alternativet till Utomhus Och det finns aldrig rum att vädra För livet är ständigt i Vinddrag”
Rolf Bärnsten är en frilansande journalist, gift och har en dotter. Han lever ett vanligt liv i Stockholm när han snubblar på ett mord. Journalist som han är kan han inte låta bli att försöka reda ut vad som har hänt. Han var ju ändå i händelsernas centrum. På den vägen är det. Jag är ingen deckarfantast och för att gilla denna boken behöver man inte vara det. Mer en Stockholmfantast, haha! Rolf tar med oss genom stadens gator och rakt in i den svenska politiska världen. Jag gillar hur Gunnar använder berättarjaget som en konversation med mig som läsare i några kapitel. Smart!
Betyg – Läs den! För du vill få med dig slutet, så bra!
Förlag Visto 2021, 154 sidor
”De som fortfarande vill och kan köper en rejäl bok istället och gottar sig. Det är något att hålla i handen när åskan går.” Eller hur?
Det var som att läsa boken förra året, mitt under Corona pandemin. Men icke Atwood skrev denna framsynta bok redan 2003.
Den handlar om Snömannen, som i sitt tidigare liv hette Jimmy. Han lever nu i en värld som inte längre finns. En dystopisk framtid. Snömannen ser tillbaka i tiden och funderar på vad som gick galet. Hans vänner Oryx och Crake är en stor del av hans förflutna och svaret finns i den bubbla Crake en gång byggde för sina försök. Dit måste Snömannen ta sig till, för att se om han är den enda överlevande.
Den är så nära hur vi lever idag att det känns skrämmande. Finns det några begränsningar för mänsklighetens galenskaper när det gäller att hitta möjligheter till sin överlevnad?
En otroligt spännande bok och välskriven av en superintelligent författare. Den är första delen av triologi MaddAddam.
Bety 5 av 5, väldigt enkelt!
Förlag Norstedts, 2014, 375 sidor. Original Oryx and Crake 2003.
”Konspirationsteorier spreds snabbt: det var något religiöst, det var Guds Trädgårdsmästare, det var en komplott för att få kontroll över hela världen. Koka-vatten-och-stanna-hemma-råd gavs den första veckan, handskakningar avråddes. Samma vecka blev det rusning efter gummihandskar och andningsfilter.”
”Lärda män i kostymer dök upp i rutan; medicinska experter, diagram som visade infektionsfrekvensen, kartor som visade epidemins utbredning.”
Ytterligare en bok som bygger på de verkliga händelserna som skedde i Paris 1942, när fransmännen utlämnade ca 13000 utländska judar till Nazisterna. Denna bygger också på de personer som gjorde förfalskade identitetspapper under kriget i Frankrike.
Boken handlar om Eva som med sin mamma flyr Paris till en liten stad i södra Frankrike. En väg för att komma till säkerheten i Schweiz men de fastnar där och Eva hjälper till med förfalskningarna. De kommer på ett sätt att förvara barnens, som de hjälper att fly till Schweiz, riktiga identiteter i ett kodsystem i en bok.
En lättläst roman. Men som så ofta när man bygger en historia på tragiska händelser och gör en kärlekshistoria av dem så faller det ganska platt. Så också denna. Naturligtvis är detta en fiktion inte en dokumentär. Men det blev lite väl mycket Hollywood över boken, djupet saknas.
Betyg 3 av 5. Den är ju höjd till skyarna så läs och begrunda själva.
Förlag Lavender Lit 2021, 413 sidor. Svensk titel ”De bortglömda namnes bok”.
En bok jag läste för många år sen men ville läsa igen. En bok som är så mycket mer än bara en handling. En bok, tror jag, som man uppskattar mer om man är insatt i Camus liv. Vilken får en utmärkt förklaring i slutordet av Michael Azar. Kan man börja bakifrån? Tycker nog det. För eftersom det är en klassiker så är ju egentligen inte upplösningen främmande. Nu hade jag ju läst boken så jag visste, även om jag inte kom ihåg den i detalj.
Handlingen utspelar sig i Camus födelseland Algeriet. Den unge Mersault begraver sin mor utan att fälla en tår, viktigt för handlingen. Han skjuter en arab på en strand, just att det är en arab och inte en Algerier är viktigt. Han blir fälld, inte bara för sin handling utan för hur han är som person. En främling som inte gråter över sin döda mor.
Algeriet hade en komplicerad historia med sin franske kolonisatör. Camus hade en komplicerad historia med Algeriet och Frankrike. Allt kommer in i denna bok vilket gör den enormt bra.
Förlag Bonniers 2020, översättare Jan Stolpe, 114 sidor. Original L`Étranger 1942.
Henrik är en modern roman inspirerad av Ibsens Hedda Gabler. Ett samarbete mellan tre nordiska förlag där framstående författare har skrivit efter inspiration från Ibsen. Den svenska, ”Hilde”, är skriven av Klas Östergren.
Henrik handlar om Henrik Falk som gifter sig med Elsa när hon blev med barn. Istället för att bli det han alltid drömt om och ta vid sin fars rederi, blir han ansvarig för sin svärfars bensinstation. Det är tydligt att han ogillar sin roll och även sin hustru. När hans ungdomsförälskelse köper hans gamla barndomshem ställs allt på sin spets.
Vigdis skriver på ett fantastiskt sätt och gör sina karaktärer levande. Jag riktigt känner hur Henrik våndas både i sig själv och med sin omgivning. Det närmar sig Sjuttonde maj och allt vad som hör det till. Henrik hatar det småborgerliga och det mysiga perfekta. Han vill mer men har hamnat i den lilla låda som han fru har placerat honom i. Han gör allt för att hitta en väg ut. Men slutet är inte som för Hedda Gabler.
En Bokresa 